Det har varit fem intensiva dagar här i Brno med föreläsningar och workshops från morgon till kväll. Kursen har varit omfattande och utförlig och har gett mig en välbehövd djupdykning i epilepsikirurgins värld. Precis som är vanligt när man får möjligheten att endast fokusera påp ett område under en betydande tid – långt borta från andra privata eller professionella åtaganden – så har polletten trillat ner avseende flera aspekter avseende både epilepsi och epilepsikirurgi. Det har varit så effektivt att om och om igen gå igenom etiologier, semiologi, basal och invasiv utredning och kirurgiska approach. Från att jag i början av veckan kände mig lite förvirrad under komplexa fallpresentationer till att i slutet av veckan på ett självklart sätt ta till mig informationen. Det har verkligen varit kunskapshöjande på många sätt.
Ett take home message som jag tar med mig är just hur viktigt det är att neurologen som är ansvarig för patienten gör ett gediget arbete när det gäller den initiala delen av utredningen för att komma fram till en adekvat lokaliserande hypotes. Utan en adekvat lokaliserande hypotes är mer avancerade utredningar som SEEG svårtolkade och kan stjälpa snarare än hjälpa utredningen. Detta gör att jag blir ännu mer motiverad att lära mig mer för att kunna stödja teamet i planeringen av mer avancerade undersökningar på ett adekvat sätt.
Vi har också haft mycket bra föreläsningar och workshops där det blivit tydligare för mig kring just fallgropar och svagheter med skalp-EEG och SEEG, något som jag inte varit särskilt väl insatt i tidigare. Detta är också värdefullt för att jag på ett bättre sätt ska kunna generera en hypotes och tanke kring patienten och använda EEG som en pusselbit men inte definitivt facit i utredningsgången.
Jag tycker också att kursen som helhet på ett bra sätt har gett mig nya verktyg att som neurolog vägleda patienten avseende förväntningar, potentiella vägar och risker men den avancerade epilepsikirurgiutredningen beroende på vilka förutsättningar de presenterar med. Tidigare har jag känt mig mer osäker men det känns som att detta har landat på ett annat sätt efter denna omfattande kurs.
Med föreläsare från hela världen med olika specialistområden så har jag även blivit medveten om de uppenbara skillnader i kultur och tradition som påverkar både utredningsval och kirurgisk approach. Det har varit nyttigt att se att även föreläsarna som är väldigt erfarna och med tillgång till alla vetenskaplig information fortfarande har olika syn på vad som är ”rätt”, det gör hela fältet lite mer nyanserat.
Vi har också haft workshops där andra kursdeltagare har presenterat fall från sin verksamhet och fått insikt i hur det fungerar på andra ställen än just i Lund. Det är ju lätt att bli hemmablind och jag tycker att det har varit mycket värdefullt att träffa personer som arbetar under andra förutsättningar och med andra styrkor och svagheter för att få en mer nyanserad bild av epilepsikirurgin i världen.
På ett socialt plan har det varit kul att träffa likasinnade både från andra delar av Sverige och resten av världen. Det är en trevlig grupp som jag ser fram mot att träffa på möten i framtiden.
Tack till er i Svenska Epilepsisällskapet för resebidraget, det har varit en mycket minnesvärd vecka.
Victoria Larsson